Det står ju bara dåliga saker på denhär bloggen, då jag mår lite sisådär. Och det är därför jag inte skriver längre. Jag mår så jävla bra, och vem vill höra om hur bra man har det bara? Ska till Paris om en vecka med David, det är vår, jag går snart ut gymnasiet och blir vuxen. Det kunde inte vart bättre.
det kan vara musiken, eller huvudvärken, eller stressen eller bara att det blir såhär ibland. oavsett om man vill det eller inte.
Jag mår så jävla bra, har världens finaste pojkvän och kunde inte vart gladare.
Men då kommer de där upp igen, vetskapen om att det fina kanske har ett slut.
Minnerna om hur utlämnad jag blev, att till och med en underbar person kan vara ett svin. Och att du inte ens såg det själv hur hemsk du va, det var nog det värsta.
Men jag vet att du gör det bättre nu, hoppas det iaf.
har aldrig sett en människa köra så långsamt som honom, men nu vet jag det, och kommer nu öva på att köra långsamt. haha
dissade skolan idag oxå, hade bara en lektion där vi hade vikarie så känns ganska onödigt att gå dit. sitter och räknar matte istället. med studentmössan på. så att jag verkligen räknar extra mycket. tänkte iaf pröva om jag funkade så.. ehe.
Nej men jag har målat naglarna och köpt en klänning..
naglarna blev bruna så vet iof inte om det räknas. men ändå.
Det var nämligen så att jag fick min studentmössa idag, helt oväntat, och jag blev lite jätte lycklig. Så jag gick hem och köpte mig en studentklänning. typ.
ååååhhhhh sååå fiiiiiinnnnnn
och sen så min mössa.
Ser ut som en man, men det gör inget, för jag har köpt en klänning.
Jag vet inte och förstår verkligen inte varför jag har börjat ogilla pappa så mycket på sista tiden..? Står inte ut med honom, och nu när jag tänker efter känner jag så med några till.. Har jag helt plötsligt börjat hata? Usch, vill verkligen inte hata. Kanske är det just med pappa så att jag inte känner mig välkommen längre, det är ju därför jag inte bor där, och har iof känt så länge. Men det här är droppen?
Hade inte så mycket att göra, så goglade vilket kinesiskt år jag är född i.
är tydligen en vattenapa
(det var även aporna som gick ner i vattner som blev människor)
men ändå, funfacts..?
sitter och gör projektarbetet o har det trevligt och undrar hur fan jag ska lösa lite grejer med klänningen.. ehh.. men det löser sig nog, har ju til torsdag på mig
Börjar inte förens om 4 timmar, fick godis till frukort för det är alla hjärtans dag, känner mig ren och redo för dagen och fick ett fint sms att vakna till, vilket alltid är fantastiskt.
Fast sen så slog jag sönder min favoritkopp när jag försökte diska den, vilket inte är lika bra..
MEN, hittade en bild som är för tok för episk för att den inte ska visas för någon
Det behöver inte vara många, egentligen behöver det vara en. En ända vän som följer med en ut så att man iaf vet att man aldrig hamnar ensam. Inte ens det har jag.
Hur man kan göra något och så slutar man bara vara vänner efter ett tag, helt naturligt.
Hur vissa inte förstår vad det är de egentligen de gör o hur mycket det sårar,
För hur ska man veta?
Har ni själva insett att ni tröttnat på mig ens?
Det känns lite jobbigt faktiskt att ingen vill prata med mig nu när jag har det bra. Nu när jag äntligen mår precis som jag vill må då är det ingen som lyssnar längre. Självklart är det så att man kanske inte vill höra hur bra någon annan har det när man själv mår dåligt. Men måste det vara så att man alltid pratar om dåliga saker som hänt?
Men, så kanske man inte får säga, att man mår bra så andra hör.
Då skryter man, och det är dåligt.
Usch så många regler det finns.
Och jag vill så jättegärna berätta för någon hur fantastisk han är utan att jag känner mig för självupptagen.
Sitter här med vad ska jag göra av mitt liv ångest.
Iof spenderar jag varenda vaken minut på att tänka på vad jag ska göra av mitt liv, vilken gör ångesten till något vardagligt. vilket oxå är dåligt.
Jag tänkte att jag skulle ta ett år av och jobba, men kom på att jag inte har något jobb, och om jag tvingas stanna hemma i ett halvår kommer jag börja äta på mig själv. Men då kanske man skaffar sig ett jobb? och pengar har jag ju inte alls, så känns inte som man kan åka utomlands och göra något. Fast pappa övertala mig lite att det är okej att låna pengar (min värsta mardröm är banker och att låna pengar, vet inte varför) så det kanske är det man ska göra?
Eller plugga, men har inte fastnat för nån skola i sverige direkt. Så alltså utomlands. men vilket av alla dessa länder ska man välja? usch.
Eller ta allt som det kommer? kommer jag kunna det?
Har typ inte vart hemma på hela veckan, och nu, när jag vart hemma i 5h o är redan uttråkad.. Men va nog ändå bra att ja inte gick ut o gjorde stan osäker, hade gott väldigt dåligt för mig o min kropp isf..
Så nu sitter jag här o kollar på film o har tråkigt.
Kollar på Rock Star och är så jäkla glad över att jag aldrig kommer bli en rockstjärna.
Kommer aldrig bli drogberoende, ha folk som vill va som en, kommer aldrig slänga ut tv-aparater genom fönstret o.s.v
nej usch, bli känd är inget för mig, och om jag blir ska ja banne mig bli en bra en.