ni får mig att gå

påväg hem från mange gick jag från sollentuna hela vägen hem
det var helt folktomt, himlen verkligen lyste mörkblå och ingen var hemma i husen jag gick förbi
då kände jag mig fri.
ingen som kollade, ingen som brydde sig ingen som såg hur jag gick där med mina snabba steg
och vet ni vad? jag slapnade av. jag kände att jag kunde vara mig, jag slapnade av så mycket att jag började gråta..
tårarna bara rann ner för mina kinder, bara för att dom ville och jag kunde känna hur hela jag bara lyste av kärlek till er

ni är allt jag har, glöm inte det <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0