lillella

nu när man är uppe såhär så känns allt så falskt. de e inte så många som egentligen bry sig även fast dom försöker få oss att tro det. jag är bara en som ni en gång kände, varför anstränga sig? vi går snart vidare med våra liv i olika riktningar så de e lugnt, bara lugnt.. ibland önskar man ju att man skulle vara snygg, men det är bara drömmar, men för om jag va snygg så skulle ni ju inte bara va med mig för att ni känner er snyggare bredvid mig, vilket ni såklart är. utan tvekan. ni skulle vara med mig för att ni ville. oj det skulle nog kännas konstigt. men drömmar, de e allt man har. men ändå så vill jag inte ha dom. jag vill vara posetiv och så, men de går inte. jag vill få er att fånga dagen medans det bara är några ord för mig, carpe diem..kan ngn förklara ngt för mig? varför? varför blir det alltid såhär? det är bara skit, det är det det är.

"you don't mind falling untill you face the ground"