minnen dödar
jag åker långt för att komma hem, och när jag åker så tänker o fantiserar jag,
och ni anar inte hur glad man kan bli av bara en liten tanke!
jag sitter och kollar på främlingar och jag fantiserar var på jorden dom är som lykligast
och jag får fram så underbara bilder på människor där man ser i deras ögon att dom är lyckliga, kan ni tänka er ett sätt att bli gladare? så där sitter jag och ler, men sen stiger en man på tåget och ställer sig och stirrar på mig. jag känner obehag i hela kroppen och det enda jag vill är att han ska kolla bort. han suger ut allt det glada ur mig, och han vet det. han vet att jag blir störd. alla bredvid mig känner hur illa till mods jag känner mig och kvinnan mitt i mot kollar på mig med medlidande i blicken.
när jag kliver av är jag helt tom. känns som min själ var kvar på tåget. någon knuffade till mig i trängseln och det kändes som jag vaknade, själen kom tillbaka till mig. jag började gå och i hörlurarna så kom 'bo kaspers orkester' och jag kunde inte hålla från tårarna längre. dom är inte bra, men dom ger minnen. ni förstår att det var mammas älsklingsband när vi fortfarande levde tillsammans och när pappa var borta så grät hon varje kväll, hon grät med högsta volym i sterion i hopp om att vi inte skulle höra.
jag låg och grät med henne varge kväll, varje kväll tills dom sa det, varje kväll tills vi packade ner allt vi hade i lådor, varje kväll tills jag ansåg att jag aldrig skulle komma tillbaka.
då grät jag inte med mamma längre, då grät jag för sara. hur skulle hon veta att hon aldrig skulle se mamma och pappa tillsammans igen? hur skulle hon få den hjälp hon behöver med mamma och pappa skilda? om och om igen tänkte jag att dom var de själviskaste människorna på jorden.
igår hittade jag en gammal klocka i mitt rum. den var ganska ful och jag kom ihåg att jag har fått den av Fanny men att den äldrig funkat. jag tappade den i golvet av misstag och själva uret föll bort. och i klockan var det en lapp som jag hade skrivigt när jag kanske var 6-7. i mina tankar kommer vi alltid vara en familj, oavsett vad ni säger. ola åsa sara ella. stod det på den.
den är borta nu.
och ni anar inte hur glad man kan bli av bara en liten tanke!
jag sitter och kollar på främlingar och jag fantiserar var på jorden dom är som lykligast
och jag får fram så underbara bilder på människor där man ser i deras ögon att dom är lyckliga, kan ni tänka er ett sätt att bli gladare? så där sitter jag och ler, men sen stiger en man på tåget och ställer sig och stirrar på mig. jag känner obehag i hela kroppen och det enda jag vill är att han ska kolla bort. han suger ut allt det glada ur mig, och han vet det. han vet att jag blir störd. alla bredvid mig känner hur illa till mods jag känner mig och kvinnan mitt i mot kollar på mig med medlidande i blicken.
när jag kliver av är jag helt tom. känns som min själ var kvar på tåget. någon knuffade till mig i trängseln och det kändes som jag vaknade, själen kom tillbaka till mig. jag började gå och i hörlurarna så kom 'bo kaspers orkester' och jag kunde inte hålla från tårarna längre. dom är inte bra, men dom ger minnen. ni förstår att det var mammas älsklingsband när vi fortfarande levde tillsammans och när pappa var borta så grät hon varje kväll, hon grät med högsta volym i sterion i hopp om att vi inte skulle höra.
jag låg och grät med henne varge kväll, varje kväll tills dom sa det, varje kväll tills vi packade ner allt vi hade i lådor, varje kväll tills jag ansåg att jag aldrig skulle komma tillbaka.
då grät jag inte med mamma längre, då grät jag för sara. hur skulle hon veta att hon aldrig skulle se mamma och pappa tillsammans igen? hur skulle hon få den hjälp hon behöver med mamma och pappa skilda? om och om igen tänkte jag att dom var de själviskaste människorna på jorden.
igår hittade jag en gammal klocka i mitt rum. den var ganska ful och jag kom ihåg att jag har fått den av Fanny men att den äldrig funkat. jag tappade den i golvet av misstag och själva uret föll bort. och i klockan var det en lapp som jag hade skrivigt när jag kanske var 6-7. i mina tankar kommer vi alltid vara en familj, oavsett vad ni säger. ola åsa sara ella. stod det på den.
den är borta nu.
Kommentarer
Postat av: Mange
;__; <33
Postat av: Left 4 Dead Mästaren Zeke
D; Stackarn <33333
Trackback
