lillella

har fortfarande kvar mardrömmen i huvudet, kvar alla döda kroppar liggandes där på toaletten
Ni anar inte...
de va så verkligt
får ju ont i magen bara jag tänker på det..
tänk att gå in i ett rum, utan att kunna ta dig ut. och i rummet så ligger det döda, sönderslitna, ruttna människor.
taket håller på att falla in, det droppar något grönt.. du hör hur ett barn skriker för att sedan skratta något otroligt, trodde aldrig han skulle sluta. och när jag kom dit så lekte han med ett dött lik.
ett helt vanligt barn leker med ett ruttet lik utan huvud
fan, kan det bli värre?
vi gick längre in i den stora toaletten, där fanns det massa förvarningsskåp. jag råkade röra ett och dörren öppnades sakta och där låg ett till lik, men den här gången var det någon jag kände, någon jag älskade otroligt.
men jag kunde inte se vem det var som låg där, död
jag började skrika. skrek som aldrig förr, grät som aldrig förr. men ingen hörde, ingen såg.
jag vaknade skrikande, gråtande.

ja vet fortfarande inte vem som låg där, i drömmen så var det en annan kropp. jag va så rädd.. jag är så rädd..
inget får hända er, okej? då kommer det vara mitt fel och det kommer knäcka mig.

---

jag ville egentligen inte berätta det här, för tänk om det var du?
men jag kände att jag var tvungen att berätta det för någon..



[min mage vill inte sluta göra ont! om jag skulle beskriva smärtan så skulle jag säga att det är en stor tung krå klump som bara växer och växer, den vägrar att sluta]