lillella

visst önskar man att allt skulle vara bra, att allt skulle vara precis så som man skulle vilja.
men de e inte så.

allt är tyst, förutom min klocka som sakta tickar. de låter som den också tar det lite extra lugnt, som en paous, ett andetag. skulle vilja ha det så i en evighet, men snart så kommer ted upp och bryter tystnaden. det är nog bra för egentligen gör den ont, den dunkar i mitt huvud och den gör så jag blir påmind om att jag är ensam. varge gång jag rör på mig så blir jag påmind om min kropp och hamnar mer och mer i mörkrets dyster. jag vill inte konstant ha ont, jag vill inte konstant bli påmind. jag vill inte det, men jag måste. det är vi som skapar våra egna liv, det är ingen annan som bestämmer vilka vägar vi går, det är bara en själv. visst är det tragiskt? om man bara gör ett fel så går allt åt helvete.
vad är er störasta dröm? att skaffa en man, två barn, en hund och ett radhus? det är inte min. min är att jag ska hitta lyckan, jag ska hitta ngt i livet som jag gillar att göra. och jag vill aldrig känna tystnad. jag vill ha folk som bryr sig och jag vill ha ett liv. vore inte det underbart?
carpe diem vännen min, carpe diem. fånga dagen för mig med.