till er.
jag orkar inte med den här skiten längre! varför måste jag utsättas för ngt dom har gjort?! gränsen är nådd, jag får tårar i ögonen när ni påminner mig att det är dags. fattar ni inte att det tar sönder mig? fattar ni inte vad ni gör? JAG MÅR DÅLIGT kan ni fatta det? och ni som säger att ni vet bättre, tror ni verkligen på det? ni har gjort så jag inte känner mig hemma ngn stans. ni har gjort mig till skit men ändå så fortsätter ni. Ni har gjort så varje gång jag kollar på ett gift par så undrar jag när allt ska gå åt helvete. om jag aldrig gifter mig så är det erat fel, bara så ni vet. jag har inte kommit över det än och jag vet inte om jag någonsin kommer glömma när ni sa det. jag må vara patetisk men jag vill oxå ha en familj som manges där allt e så bra hela tiden. förlåt, men ibland står jag inte bara ut.
och sara då? har ni någonsin tänkt på henne? nej. jag kan se på henne att hon såras varje söndag, som jag. att ni skilde er var den hämskaste sak som någonsin hänt mig.
menmen, vem bryr sig. varför ska man vara lässen för? man har ju 2 rum och man får ju dubbelt så många julklappar...
jag är inte rätt person för att säga ngt för jag har ingen aning om hur det känns att ha en splittrad familj, men jag har dig och det är bara med dig jag är lycklig, glöm aldrig att du har mig, för alltid din <33
jag som skiljsmässobarn borde förstå dig. men de gör jag faktiskt inte. för jag har aldrig haft en hel familj. mina föräldrar gjorde slut när jag va typ bebis (?) så har inget minne av en hel familj. längtar också efter de ibland. ändå gången jag kan minnas när jag verkligen verkligen önskade att dom bodde ihop var när morsan hade fått njursten mitt i natten och jag hade varit tvungen att ringa ambulans och ta hand om henne och se till så att dom små fittorna på akuten gjorde de dom skulle hela natten. men sen på morgonen kom farsan. och vi satt och åt äcklig sjukhus frukost tillsammans och skrattade åt alla gamla tanter typ. jag sov på kuddar från en stol. jag var ledsen och ensam och trött. det var den bästa dagen i mitt liv. när vi va en hel och lycklig familj för en morgon
Är du dum i huvudet. Alla ungdomar har problem, sluta tyck synd om dig själv
Hej
Jag är oxå ett skilmässobarn och jag förstår dig. Jag tycker oxå att mina föräldrar skildes är en av det hemskaste sakerna som har hänt. Men det är väl bättre än att ni får vara med och höra att dom bråkar hela tiden?
Älskling. Hjärtat, ja tycker så synd om dej, vill verkligen göra allt bra, känns så jobbigt att se dej må dåligt. Du är ju trotts allt min allra bästa vän. Jag klarar mej inte utan dej. Om det finns någonting jag kan göra för att få dej att må bättre, snälla säg till då. Jag kan inte säga att jag vet exakt hur du mår för de gör ja inte, men jag vet hur det är att ha skilda föräldrar och hur det är att inte känna sig hel och blir sårad innombords varjegång de kommer på tal. För de blir jag oxå. Jag älskar dej som fan Ella, kommer alltid finnas för dej. okej, snälla gumman finns det någonting jag kan göra :( <3
