lillella

Yes, jag har svar på varför jag beter mig som jag gör, eller är som jag är kanske man ska säga..?
iaf så kom jag på det på vägen hem i regnet.
jag är alltid nojjig och misstänksam mot allt och alla jag möter, jag tänker alltid att det värsta ska hända med allt. det är som en slags försvarsmekanism för att jag inte ska bli besviken tror jag
men iaf, det gör så att jag aldrig riktigt svarar på frågor som någon ställer utan jag slingrar mig gärna ur för att slippa stå där med fel svar och så vill jag inte heller att dom ska tro att jag är ett freak som man dissar nästa sekund.
Jag vill absolut inte heller visa att jag är svag psykiskt och med det menar jag att jag är i behov av någon, även fast jag kanske är det. Alltså jag vill inte sprina efter folk, oavsett hur bra jag känner personen så kan jag inte t.ex. smsa först, visst i vissa fall. men inte många. (men jag älskar när folk smsar mig, för jag vill gärna prata med personen, bara att jag inte vågar)
jag är oxå sjuukt osäker på allt, t.ex. så krävs det massor mod av mig att gå ut med klackar eftersom jag tror att alla kollar ner på mig eftersom det inte passar alls eller för att jag suger på att gå el ngt.. de kanske va onödig fakta iof..?

nu vet jag inte riktigt varför ni får reda på dethär.. hoppas ni inte tar de på ett dåligt sätt eller så! eller tar nytta av att jag är som jag är.