lillella

jäklar, har nog aldrig gråtit så mycket att jag hyperventilerat.. eller att jag nästan svimmat, eller jag har nog aldrig kännt mig såhär.. känner mig bara som ett stort svart hål. med ett hjärta som var ngn annans och som behandlade mitt hjärta (som han hade då) ganska dåligt. eller egentligen gjorde han de inte. men det känns så, och såklart så är allt mitt fel, jag va säkert för tjock, för dålig, för ful, för elak eller helt enkelt bara för fel.
såklart det var mitt fel, hur skulle han annars tappa känslorna? såklart så kan han ju hittat ngn annan som han inte säger och jag önskar nästan att det var så, eller att han har legat med en annan. för då kan jag hata honom, det kan jag inte nu. nu så kan jag bara hata honom för att han gjorde det på sms och för att han lämnar mig helt själv. jag kommer fan inte klara mig.. jag kommer gå under.

det positiva idag: tova och att jag fick tillbaka min gaffel. annars så har hen här dagen varit en av dom värsta i mitt liv.