lillella

man märker mycket tydligare att man är ensam när man sitter här hemma

hur kan jag må såhär dåligt bara för att jag är ensam? det är många människor som är ensamma och klarar sig finfint, men varför inte jag? varför är jag alltid den som sitter hemma o gråter för ingenting? har jag verkligen ett sånt patetiskt liv?

har börjat med den här grejen att ja inte vågar smsa till folk längre.. det är så konstigt att det går i omgångar, vet inte ens vad det är för något, men ändå så finns det där. tankarna. baktankarna. vet inte vad ja ska göra för att våga igen

o varför, varför är jag en i mängden? varför följer jag samma mönster som alla andra? jag vill vara speciell, lika speciell som alla ni är för mig. jag vill ha någon som ser mig som jag vill se på den, med kärlek i blicken.

men det är ingen som har sett mig än, får väll vänta. får se om jag kan.