in och ut? nej, ut och in

Allt är så konstigt, min värld är upp och ner, fattar inte alls vad som händer.
Det är inte ofta jag inte har kontroll, men har nog aldrig haft så här lite kontroll.
Man vet inte var dagen kommer ta en längre, men det är nog så du vill ha det.
När inget är förbestämt.

tid

Varför tar tiden slut så fort?
Det finns så många ögoblick jag bara har tagit för givet,
För inte visste jag att de skulle ta slut.
Man vet inte vad man har förens det är förlorat. 

Skillnaden var att jag visste vad jag hade men kanske inte tog vara på den tillräckligt. Eller så tröttnar man bara på mig, "börjar ana ett mönster" (Ett citat ut en låt av bo kaspers orkester) 

Jah.. kan inte sova, mor fyller år i morgon,  har köpt en aslame present som jag tänkte kompensera med nybakta scones! hoppas det går vägen. 

puss (Katta ang Midsommar, du behöver inte övertala honom, häng med din far så ska jag sluta klaga, en extra puss till dig)

tyst

Fan de är självklart att jag håller tyst,
Vad ska jag säga? Ta tillbaka mig? Vad kommer det hjälpa?
Vad spelar det för roll att jag håller för gråten när du sa det?
Det ända du kommer tänka är "Onej inte igen" och känna va skönt att jag inte längre behöver trösta. (Kanske inte, men nästintill) 

Jävla skitlliv. Har inte ens tårar kvar

midsommar

Att jag aldrig lär mig?
Jag ska ju inte ha förväntningar! De går ju bara åt helvete då, det vet jag ju.
Midsommar, varenda år i hela mitt liv har Midsommar spenderas ute på landet med familjevänner och sill. Förra året gjorde jag en revolt och var hemma hos Henke och hyrde Avatar istället. Sen efter insåg jag hur mycket jag saknade det och hade planerat länge att jag och Henke skulle vara där ute och det skulle vara så bra. 

Nu när han inte vill vara med i bilden längre vet jag inte vad jag ska ta mig till, om jag åker ut dit ensam är det ensam jag just kommer vara och det är det sista jag vill nu - att få det bevisat att jag är ensam utan Henrik.

Helt jävla ensam. Har ju till och med blivit rädd för mörker för jag vet att det är ingen som skulle bry sig om att rädda mig. Tönt.

och så var man ensam

Hur blev det såhär?
Hur kan man helt plötsligt sluta vara kär?
Hur kan du vilja göra mig så ont?

Varför tröttnar alla på mig? Vad är det jag gör?
jag hoppas verkligen vi kan vara vänner och fortsätta som förut. 

Vi kanske helt enkelt inte var ämnade för att vara ihop..
Men på vår 8månadesdag var det här de sista som skulle hända.

Jag flyttar över ringen nu.

RSS 2.0