vänner
Det är jobbigt när vissa flyr och andra inte bryr sig längre.
När den man trodde man kände bäst har hittat någon ny att bry sig om.
När man försöker men blir bortviftad med orden att man är för mammig.
För mammig? du tycker det är jobbigt att jag är för mammig och jag försöker verkligen att inte vara det, men jag bryr mig. På mitt vis. Och det sårar när man får höra att ens personlighet är fel..
Du kanske inte såg det innan att jag var såhär men nu när det finns någon viktigare börjar du märka, varför känns det som jag har allt på mina axlar?
Ensam är stark, höll nästan på att glömma.
Du kanske inte såg det innan att jag var såhär men nu när det finns någon viktigare börjar du märka, varför känns det som jag har allt på mina axlar?
Ensam är stark, höll nästan på att glömma.
dagdrömmerierna
Tror jag har kommit underfund med varför man säger att man är vuxen när man slutat dagdrömma. Barn dagdrömmer helatiden om allt möjligt, men nu när jag har växt upp, iaf lite, så känner jag att jag fortfarande dagdrömmer. Men att jag numera trycker bort de tankarna o tänker "men hallå, tror du verkligen det ska hända? tänk om någon kan läsa tankar, ojojoj va du skulle skämma ut dig då!" och börjar tänka på något rimligt.
Men egentligen, vad är det för fasoner? Det finns ingen som kan höra mina tankar. Och även om det kanske finns så skulle dom ändå inte säga till mig vilka löjliga tankar jag har. Dom skulle snarare skratta lite inombords och hänga på mina fantasier.
Men ah, är inte vuxen än. Och med tanke på hur mycket aldrig-bliva-stur-piller jag har käkat så borde jag nog aldrig bli det heller.. Hoppas jag.
Ehm, tack för ni lyssnar
Men egentligen, vad är det för fasoner? Det finns ingen som kan höra mina tankar. Och även om det kanske finns så skulle dom ändå inte säga till mig vilka löjliga tankar jag har. Dom skulle snarare skratta lite inombords och hänga på mina fantasier.
Men ah, är inte vuxen än. Och med tanke på hur mycket aldrig-bliva-stur-piller jag har käkat så borde jag nog aldrig bli det heller.. Hoppas jag.
Ehm, tack för ni lyssnar
pfff
Det är så konstigt detdär med kärlek..
Hur kan man vara så säker?
Hur kan man verkligen veta att den inte är den man vill ha?
O sen hur vet man egentligen?
Tror man aldrig riktigt vet utan man känner det man vill känna. Om man verkligen vill något så kanske hjärnan tror det efter ett tag, man blir blind av sig själv. Är inte bara det lite sjukt? Att man, utan att man vet det, skapar sig själv när man tror att det är alla andra som gör det.
Det är iaf det jag tror
res bort min vän
Fan. Varför ska vi växa up för?
Var på knytis för Maja, Emmi och Leia ska lämna oss..
en jättetrevlig middag med mat, vin o vänner. Kan det bli bättre?
Kunde vart bättre om inte de vart påväg bort.
Tänk om nåt händer dom på resorna?
Tänk om dom förändras o inte vill ta tillbaka oss när dom kommer tillbaka?
Dom har växt upp medans vi har stannat i tiden.
Äsch, är väll bara avundsjuk fär att dom vågar..
trubbel
Nä nu får det räcka!
Får ta o göra nåt av mitt liv.
Kan inte gå runt o känna sähär!
(eller?)
Jag kommer våga och jag kommer ta tjuren vid hornen.
(kommer jag verkligen våga?)
Nej. jag kommer inte göra nåt eller våga.
Jävla fegis.
(för tänk om jag ångrar mig?
.
Varför gör jag såhär mot mig själv hela tiden?
Varför kommer jag tillbaka hit?
Mår ju lika dåligt varje gång och jag vet det. Måste vara en av Stockholms dumaste brudar, men det lär väll inte skada någon, kommer väll bara få några skratt på min bekostnad, men det bjuder jag på!
Måste göra nått snart.
