lillella

Tror jag har kommit underfund med varför man säger att man är vuxen när man slutat dagdrömma. Barn dagdrömmer helatiden om allt möjligt, men nu när jag har växt upp, iaf lite, så känner jag att jag fortfarande dagdrömmer. Men att jag numera trycker bort de tankarna o tänker "men hallå, tror du verkligen det ska hända? tänk om någon kan läsa tankar, ojojoj va du skulle skämma ut dig då!" och börjar tänka på något rimligt. 

Men egentligen, vad är det för fasoner? Det finns ingen som kan höra mina tankar. Och även om det kanske finns så skulle dom ändå inte säga till mig vilka löjliga tankar jag har. Dom skulle snarare skratta lite inombords och hänga på mina fantasier. 

Men ah, är inte vuxen än. Och med tanke på hur mycket aldrig-bliva-stur-piller jag har käkat så borde jag nog aldrig bli det heller.. Hoppas jag. 


Ehm, tack för ni lyssnar