svära är bra för själen

fan, varför i helvete läste jag dagböckerna?
varför, nu på slutet när jag måste prestera som bäst?
mina tankar kommer vara på ett helt annat håll när allt rördes upp igen.
personer jag nu gillar eftersom ja förträngt va de gjort kommer jag börja hata igen.
till vilken nytta, det är ju inte så att jag kommer kunna säga det till dom..
jävla mes.
Och jävlar vad jag inte ville se farfar liggandes där, utan att kunna hjälpa på något sätt.
han orkar inte ens prata längre..
jävla ålderdom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0