lillella

det kan vara musiken, eller huvudvärken, eller stressen eller bara att det blir såhär ibland. oavsett om man vill det eller inte.

Jag mår så jävla bra, har världens finaste pojkvän och kunde inte vart gladare.

Men då kommer de där upp igen, vetskapen om att det fina kanske har ett slut.

Minnerna om hur utlämnad jag blev, att till och med en underbar person kan vara ett svin. Och att du inte ens såg det själv hur hemsk du va, det var nog det värsta.

Men jag vet att du gör det bättre nu, hoppas det iaf.

äsch, fuck this. gonatt